Första lägret för unga i Varberg
Helgen 2-4 september arrangerades det första lägret för unga anhöriga i Varberg. Platsen var Getterön och vandrarhemmet som ligger längst ut i ett underskönt naturreservat. Vandrarhemmet drivs av Varbergs lokalavdelning av DHR som står för Delaktighet, Handlingskraft och Rörelsefrihet.
Det var fortfarande mycket sommar i luften när projektet Fight Dementia genomförde sitt första läger för unga anhöriga i Varberg. På fredagskvällen den 2 september samlades en liten grupp på det mysiga vandrarhemmet ett stenkast från havet för en helg fylld av föreläsningar och aktiviteter, fin samvaro och mycket god mat.
Hannah Malmsjö Johansson som har en pappa som är svårt sjuk och varit med på läger tidigare var glad att få vara med även här:
– Det är kul att träffa nytt folk och skapa nya kontakter. Skönt att kunna prata med människor i liknande situation och med en läkare om saker jag undrar över. Men också att ta del av ny information.
Hannah var en av de som provade på en av programpunkterna – att med hjälp av så kallade VR-glasögon uppleva hur en demenssjukdom påverkar hur man upplever vardagliga situationer:
– Det var häftigt och kändes realistiskt men också känslosamt att sätta mig i pappas situation, hur han har haft det och hur han har det.
I konstnären Benke Pehrssons skaparverkstad kunde deltagarna gå in i skapandet med kritor och färger. Det fanns också möjlighet att prova på yoga tillsammans med Ewa Hörnfalk, utbildad yoga- och massageterapeut samt andningscoach. Ewa hittade själv Mediyoga – en lugnare form av yoga – när hennes egen mamma drabbades av Alzheimers sjukdom.
– Som anhörig tar man på sig alla hattar, ingen annan känns värdig uppgiften att sköta ens anhörig. Man blir så himla engagerad och går under konstant stresspåslag men till slut säger det tvärstopp, säger Ewa och berättar att nästan hela gruppen tog sig upp tidigt på lördag morgon för att testa yogan. Under helgen fanns också möjligheten att få lite avslappnande massage under Ewas händer:
– Om de orkar. De har så många tuffa samtal och kan åka ner i djupa hål. Massage släpper på spänningar och det kan ibland göra att känslorna väller upp. Jag masserar helt på deras villkor, för någon kan det räcka med en ansiktsmassage.
Utanför Ewas massagerum hittade vi två småländska systrar vars pappa har drabbats av en demenssjukdom. De tycker båda två att det var ett bra beslut att anmäla sig till helgen:
– Vi har träffat och pratat med två tjejer som har gått igenom exakt samma sak. Det var så skönt att höra dem berätta om sina upplevelser, säger den ena systern.
Hennes storasyster upplevde att det var tufft att komma i väg till lägret:
– Men nu tycker jag att det är det bästa jag har gjort. Att få prata med folk som gått igenom samma sak som kan relatera till det man talar om. Att känna att det är fler som går igenom samma sak. Ibland känner man sig så ensam.
