Mattias Karlssons pappa Lasse fick diagnosen Alzheimers sjukdom när han var 52 år. Mattias som stod väldigt nära sin pappa, började blogga och föreläsa om sjukdomen men drabbades själv av cancer och gick bort 2016 endast 34 år gammal. Mattias mamma Susanne och systern Ida berättar om Mattias som blev en katalysator för att starta upp lägerverksamheten för unga anhöriga i Avesta 2011.

Susanne och Ida beskriver Mattias som en nyfiken och driven person som verkligen fick saker gjorda. Fanns det hinder så klev han över dem. Han var en eldsjäl och mycket engagerad i sina jobb som personlig assistent och äventyrsguide. Och han stod väldigt nära sin pappa Lasse. De var som ”ler och långhalm” och delade många intressen som friluftslivet i skog och mark som jakt och fiske. När Lasse blev sjuk började Mattias söka information om Alzheimers sjukdom, kunskapen använde han till att blogga och föreläsa om sin pappas sjukdom.

Hur kom lägerverksamheten för unga anhöriga till?
– När Mattias föreläste under en temadag i Tällberg träffade han demenssjuksköterskan Gudrun Strandberg och anhörigkonsulenten Katrin Lindholm. De blev tagna av Mattias föreläsning där han berättade hur det var att uppleva en pappa som förlorade funktion efter funktion. Efter föreläsningen gick Gudrun och Katrin fram till Mattias och frågade vad de kunde göra, fixa ett läger där unga anhöriga kan träffas och utbyta erfarenheter och ge varandra stöd, svarade Mattias.

Ni har upplevt stora trauman i familjen, hur har ni klarat det?
– Det har varit två väldigt olika upplevelser. När det gäller Lasse och hans sjukdom var vi väldigt utlämnade till att hantera det mesta själva. När Mattias blev sjuk fungerade hela vårdapparaten från dag ett, vi behövde inte ligga på och fråga efter vårdinsatser. Mattias och vi som familj fick otroligt mycket mer hjälp och stöd än vad vi någonsin upplevde i samband med Lasses sjukdom. Där fick vi kämpa för att få minsta avlastning i hemmet och rådet vi fick från Försäkringskassan var att gå ner i arbetstid för att kunna sköta om Lasse. Vändpunkten kom när Lasse ”rymde” och försvann i skogen och återfanns efter en stor sökinsats, först då beviljades vår ansökan om stöd och avlastning.

Vad känner ni för Mattias insats?
– Vi är väldigt stolta över vad Mattias gjorde och den process han satte i gång. Sedan är vi väldigt glada över att Mattias hann vara med på flera läger för unga anhöriga, något som han såg väldigt mycket fram emot. Och mitt i sorgen så fick vi en ny familjemedlem, Leo, som föddes ett par månader innan Mattias gick bort. Där visade Mattias sin envishet en sista gång  – han var fast besluten att få se sin son innan han gick bort.

Klicka här för att läsa mer om lägerverksamheten.